Det som luktade smält plast var inte min hjärna, det var inte heller en plastmugg som ramlat ner i diskmaskinen (som senast) utan det är min baslåda som blivit så varm att den luktar smält plast. Det är helt sjukt, jag lyssnar ju på jättemycket musik om det blir så!

Man är ju bäst!

Nu är det slut på versal i början på varje ord i rubriken, fan vad jag stör mig på det nu. Jag ska lyssna på musik som ett såll nu hade jag tänkt innan jag drar till Isabell och dricker vodka, oh yes.

Jag har inte skrivit något om studentprylarna tror jag. Eller har jag det? Jag kom på att jag faktiskt inte hade drömt alltihop när jag vaknade ifrån drömmen i Picassoparken idag. Hade nämligen drömt att någon hade väckt mig, och den personen var involverad i studentnatten. Det lät jättesexuellt, men det var det inte, för jag sa nej. Nej, jo, nej, jo, nej, jo, nej, jo, nej, jo, nej, jo, det här leder ingenstans, jo, nej, jo, nej, jo, nej, jo, nej, jo, nej, Tina jag har tråkigt, jo, jo, nej, jo, nej, jo, nej, jo, nej, fan - nej, jo, nej, jo. När jag kom hem skrattade jag och på lördagen svarade jag inte på samtalen. Jag är elak.

Men han sa några söta saker när han inte tjatade hål på mig, som gjorde mig lite töntglad. Vi får se hur det går med det.

En annan person håller också på att tjata mig till döds, det gör att det är två tjatmänniskor för mycket.

Till råga på det blev jag våldgästad av tre män idag som vill mig illa på något vis, detta är en historia om reklamblad. Eller såna kort, ni vet. Det är jävligt töntigt, men sant, och jag vet inte vad de har med mig att göra egentligen, eller var jag träffat dem. Vet ju knappt vad de heter. Men det ska väl också lösa sig. Gillar inte att de vet var jag bor eller att de ha mitt nummer. Strunt samma, portkoden ändras den fjortonde ändå.

I Augusti är det en festival i Oslo där Tool, Gogol Bordello, Devendra Banhart OCH Nine Inch Nails kommer till. Den ska jag inte gå på. Men jag vill, något otroligt. Jag är ju så kär i Maynard, och jag är ju så kär i Devendra, och jag är ju så kär i Trent Reznor. Mmmmm festival...

Nalle började cykla till Stockholm idag, och satsade på att nå Kungsbacka ikväll. Hoppas att det går bra för dem. Skickade ett par sms igår som verkade ovanligt kärvänliga, i ett stod det att jag blir jävligt deppledsen så fort en betydelsefull man dör i en film och efterlämnar personen han påverkat, för jag sätter mig alltid in i den kvarlevandes roll och det är ju alltid Nalle som dör. Det är pinsamt, men det är min sanning. Det gör mig lite ledsen att automatiskt tänka så, samtidigt som det är trevligt att jag liksom verkligen får veta hur mycket han faktiskt betyder för mig. Åtminstone när jag ser på film.

Nu känner jag mig som tolv, för killen i Mew har så mesig röst. Men den är ball i några minuter ändå. Det luktar smält plast här. Väldigt mycket. Det är nog inte så bra. Hm.

Eh. Hejdå.